Vad ger vi för signaler?

Med risk att kasta sten i det berömda glashuset skriver jag detta inlägg. Dock är jag iallafall medveten om mina svagheter och fel i detta ämne. Alltid en början ;)

Sitter & slökikar på TV och hamnar framför Skönhetsfällan i Tv3, ett program där två plastikkirurger hjälper personer som tidigare genomgått plastikkirurgi och blivit missnöjda med resultatet alternativt fått komplikationer.
Vi råkade se på detta för några veckor sedan också där en kvinna i 40-års åldern ville operera om sina bröst då hon var missnöjd med resultatet efter sin förra operation. Med i programmet var även kvinnans dotter, en 17:årig söt tjej, som de intervjuade. Vad jag fastnade vid var dotterns uttalande som var något i stil med:
"Om mamma får fina bröst nu vill jag också operera mina bröst lika fina".

Jag blev att fundera på vilka ideal vi som föräldrar ger våra barn. Vad utstrålar vi? Vi säger att de duger som de är, men är det verkligen det vi utstrålar?

Jag har genom åren klagat mycket på min vikt och hur jag ser ut. Det är för stor ända, för mullig mage och för små bröst. Bara för att nämna några saker. Det värsta är väl inte min åsikt om mig själv utan att jag sagt detta högt inför mina barn.
Ett litet barn har sina föräldrar som idoler, de är de finaste i världen, så fin vill de också vara. De härmar oss med kläder & hår, kanske även smink. Men om jag klagar på mig själv, säger jag inte då indirekt att de har fel. De har fel åsikt. Vi är inte finast, sluta genast att härma!
Vad händer då?
Pja... dags att ändra på sig kanske? Träna för att gå ner i vikt fast man redan är tunn som en räka? Börja planera sin 1:a plastikoperation redan som 10 åring?
För om inte mamma & pappa duger, och barnet ser likheter i sig själv i dem. Ja, duger då barnet?

Det är ingen lätt uppgift men jag tror att det är en otroligt viktig uppgift i att få våra barn och ungdomar att älska sig själva och trivas med vilka de är.
För att nå dit tror jag att vi själva måste rannsaka oss och fundera på vad vi utstrålar. Säger vi en sak och gör en annan? Klagar vi på vår egen kropp inför barnen?

Alla får givetvis tycka som de vill men för mig är detta ett slagfält inom mig. Att ärligt visa att jag duger precis som jag är. Med gropar i låren, hängig rumpa och bristningar runt höften.
Jag är inte där ännu, men jag jobbar och jag jobbar aktivt.