Magkavalkad!

Nä inget händer & jag är trött, slut och lite onödigt grinig vilket såklart går ut över min familj som snart ringer sjukhuset & begär att de ska ta in mig och sätta igång mig ;)

Men vi kör en magkavalkad av bilder tänker jag!

Vecka 12

Vecka 15

Vecka 18

Vecka 21

Vecka 22+2

Vecka 22+6

Vecka 23

Vecka 25+2

Vecka 25+6

Vecka 28

Vecka 29+2

Vecka 29+6

Vecka 30

Vecka 32

Vecka 33

Vecka 34

Vecka 36

Vecka 37

Vecka 38

Vecka 39

Vecka 39+4

Vecka 40

Förvärkar & illamående

Sedan 3 dagar tillbaka nu har jag dagligen haft förvärkar. Å ja, det är förvärkar och inte "bara" sammandragningar. Lite minns jag ;) 
Nackdelen är ju då att jag har dem så går det till ungefär så här. Det drar ihop, magen blri stenhård, jag får lite molvärk undermagen & mot ryggen, andas igenom & slappnar av. Den försvinner. Det kommer igen & jag börjar nästan fundera på att klocka. Längsta intervallet hittills nästan 1 timme med förvärkar sisådär regelbundet. Men sedan, nä men sedan lugnar sig kroppen och inget händer!
Why liksom??!
Illamående också.

Fördelen kan möjligen vara att enligt BM är detta tecken på att det inte är länge kvar, bara en fråga om att knappen ska tryckas på och det sätter igång! Men tryck på knappen då!! 
Eller säg vart den är så trycker jag själv. Jag är inte helt omöjlig.

Tillsvidare är jag smått rastlös, har massor hemma som kan göras men jag får inget gjort. Att gå ner å köpa godis känns t.o.m jobbigt, och då är det illa!
Men idag är det tydligen lösgodisets dag så jag tar nog bilen ner till affärn (ca 150meter) för godisinköp + lite middagsmat.
Fast inte just nu. Snart, på en stund. Ska bara, eh... Vila lite igen kanske?! 

Ok, du kan komma nu!

Börjar bli lite övervänt!
Dagen har bestått av rejäla förvärkar så jag är lite trött nu. Försöker äta ordentligt hela tiden "om i fall att" det är dags och kroppen inte luras igen.
Duschar för att inte åka in oduschad (ehh, som att de skulle bry sig), jag har t.o.m. rakat mig under armarna om jag skulle råka sträcka upp armarna (ehh, som att de skulle bry sig alls över huuvudtaget!). Man blir så knäpp!

Hur som helst, nu kan Knyttet få komma. Vagnen står bäddad i hallen, bilbarnstolen finns i bilen, BB-väskan är packad, spjälsängen redo, amningsfåtölj i sovrummet står där fint & amningskudden är inköpt.
Så det saknas bara en bebis nu då ;) 

Komsi komsi!

Knyttehörna

Amningshörna (fast vem lurar jag, jag kommer nog ah Knyttet bredvid mig i sängen ;) )

Att ta emot en nyhet

Lite funderingar allt mellan förvärkar & beslut om vilken blöjhink som ska inköpas till hemmet.

Nu var det något år sedan jag (eller familjen) fick ta del av denna nyhet men dottern och jag kom att tala om det här om dagen då det var Pride-veckan i Umeå.

Jag har rätt länge funderat över hur man tar emot nyheten att ens barn inte följer den norm man själv ryms inom. Att han eller hon är gay, bi- eller transa. Som förälder tänker, eller tror, man ofta att ens barn bara följer en själv i rätt nedstigande led. I vårat fall i en heteronorm, med man & kvinna.
Minns ett samtal med en gammal vän för länge sedan, innan vi själva fick barn. Alltså närmare 20 år sedan. Världen har förändrats mycket på de 20 åren och det var då inte ens speciellt vanligt med öppet homosexuella, iallafall inte i de kretsar jag rörde mig mest. Tilläggas ska visserligen att jag då rörde mig mest i frikyrkokretsar, i ett sammanhang där jag ännu tror att det ibland kan vara svårt att vara öppen med en sexualitet som inte hör till "normen".
Samtalet då där för snart 20 år sedan. Det handlade om hur man skulle reagera som förälder. Min kompis sa att hen inte skulle reagera alls. På något vis. Utan det skulle vara som att få veta att barnet föredrog lakrits istället för hallonbåtar.
Jag protesterade och sa att visst skulle man reagera och behöva smälta en stund. Men för den sakens skull inte acceptera eller respektera ens barns sexualitet.
Inte trodde jag då att jag en dag skulle få stå där med beskedet att ena barnet inte kände/känner sig hetero.

Långt senare kom dottern och sa till mig; "Mamma jag är bisexuell".
Hur reagerade jag då?
Jag minns inte helt, men jag tror efter vårt samtal här om dagen att jag inte gjorde bort mig helt. Alltid något ;)

Men ingen reaktion tror jag inte heller är bra. Det gäller, tror jag, att visa i handling & ord att man accepterar & respekterar barnets hållning. Bekräfta att det är ok, precis lika ok som att hon skulle vara hetero.
Att ens barn är lika älskade oavsett hur dom lever sitt liv. (Alltså såklart ska man sätta stopp vid olagligheter eller farligheter... Men det är ju en helt annan fråga!)
Att man måste få en chans att smälta nyheten tror jag också är naturligt & sunt. Ofta handlar det ju ändå om att man måste ställa om hjärnan en smula. Men att få chansen att se över sina värderingar är sällan en dålig sak!

(& den unga damen kommer få läsa igenom detta innan jag publicerar det, eftersom att det gäller henne så pass mycket)

So dear friends... Happy Pride!
(all engelska sägs med fördel med en grov brittisk accent för att reta nämnd unga dam)

Firat kärleken!

Idag har vi fått vara med och fira kärleken när fina vänner gifte sig.
Otroligt vacker vigsel med underbara ord från vigselförrättaren, finstämd sång från solist nr 1 och härlig gospel från solist nr 2.
Tog makens hand medan pastorn som vigde paret pratade, kändes lite som att man förnyade allt. Eller på snudd iallafall.
Tänk att det är 21 år sedan vi själva stod där, i samma kyrka! Helt otroligt!

Grattis vackra ni!

Turbulens & änglavakt

Sista dagarna har verkligen bjudit på alla känslor på en och samma gång.
Började på måndag då dottern ringde från Softball träningen hon var på. Flåsar i telefonen, jobbigt att andas och jätteont i vänster sida. Hade fått en spark av misstag i förra veckan som träffat i magen (fråga inte hur, låt oss säga att vi har olika lekar bara!).
Sätter mig i bilen & kör akut in till stan och vidare till primärvårdsjouren. Efter lång väntan där åker vi vidare till sjukhuset men med ett litet stopp för att köpa något att äta.

Jag ringer till maken för att uppdatera honom om läget då han tar sats och frågar om jag vet vad som hänt i byn, vilket jag såklart inte vet.
Då berättar han om en trafikolycka där sonens bästa vänner frontalkrockat med en bil. Mellansonen åkte just bakom, hann stanna och blev den som ringde 112. Båda killarna akut till sjukhus med flertalet frakturer.
Men vid liv!
Tack gode Gud!!
Dottern börjar gråta i bilen men vi måste vidare med henne till sjukhuset. Väl där kan man inte utesluta blödning från mjälten. Vi får dock åka hem (05.15) för att komma åter nästa dag.

Går upp vid 07.0 på tisdag då vi inte vet när det är dags för ultraljud över buken. Sjukhuset ringer & kl 10.00 är vi åter på väg till sjukhuset. 
Även efter ultraljudet kvarstår frågeställningen "blödning från mjälten" så det bestäms att en skiktröntgen ska göras.
Jätterädd dotter för nålar och stick, och nu behövs det prover och droppnål. Slutar med att hon får ta en Sobril. Men med Sobril i kroppen & Magnus Betnér på Youtube löser sig allt!
Jätteduktig tjej & jätteduktig sköterska som får in nålen i dotterns fina vener på en gång!
Skiktröntgen friar från blödning! ("Bara" en liten spricka i ett revben troligen, läker av sig själv men gör ont...)
Tack å lov!

Vi slutar vår dag på sjukhuset med att hälsa på ena killen från olyckan. han har opererat höften och mår hyfsat väl ändå.
Andra killen är då ännu kvar på IVA men har även han opererat flera frakturer.
Hemma är vi runt 21.30.

Igår, onsdag, sov jag bara. För såklart ska man hinna bli genomförkyld också.

Oro, rädsla, tacksamhet, kärlek och enorm trötthet på samma gång.
Livet bjuder på en hel del just nu. En del som man faktiskt kan vara utan också.
Mina tankar går till killarna och deras föräldrar. Hur mycket känslor går inte dom igenom?

På onsdagskväll får vi även till sist hem mellansonen som varit på sjukhuset hos sina vänner nästan i ett sedan tisdags lunch (båda killarna är nu på en vanlig sjukhusavdelning, ingen kvar på IVA). Hur stark är inte kärleken mellan detta lilla gäng av ungdomar!

Som genom en slags extra Guds omsorg fick jag komma hem till en underbar bukett blommor från en vän på onsdagskväll. 
Det kunde faktiskt inte passat bättre!

Ensamma hemma

Dukade för 2 här hemma ikväll. Jag & maken.
Tonåringarna är ute på äventyr och ingen hade tid att äta hemma ;) 
Detta är nu andra kvällen i rad som vi är utan dem, jag anar ett mönster.

Blir bra att vi får ett Knytte snart!

Fick ett il idag & det gäller att passa på så jag gjorde Lemon Curd till morgondagens efterätts Pavlova, smulpaj med hallon & blåbär och till middag blev det skinkstek, hasselbackspotatis & gräddsås. Osis för barnen att de inte var hemma. Blev riktigt gott!
Nu soffan & en stor skål popcorn.

Gó kväll!

(Btw... idag kom påslakanen & lite annat till barnvagnen. Här ska bäddas!)

Lemon Curd dags. Älskar doften av citron. Använde Leilas recept.

Smulpaj med egenplockade skogshallon från skogen & egenplockade blåbär från ICA

Hasselbackspotatis, just from my head :p

Skinkstek, i med köttet i en stekpåse. På med lite Sambal Olek & grillkrydda. In i ugnen på 200grader typ 1 timme. Mumsa!

Trötter

Ikväll är jag trött.
Har varit farten lite mer idag. Följde ena barnet på läkarbesök, strosade på stan lite grann & avslutade med trevlig middag hos goda vänner. Inget jobbigt egentligen men det känns att man är tyngre & magen längre ner.

Just nu är jag ingen bra representant för att ropa ut att tillståndet "gravid" är någon underbar upplevelse.
Svullna fötter, jobbigt att andas & så otroligt ont av BH bandet trots rätt storlek att jag nu går BH lös även utanför hemmet. Ibland är det bra med liten byst ;) 
Jag vill ha 3 snabba veckor nu.
Ok!

Föräldraskap

Har funderat en del på detta med föräldraskap.
Jag & maken har aldrig riktigt följt en bok och utgått från något särskilt, utan mycket har handlat om känsla för vad som borde vara rätt i stunden. 
Då barnen var små handlade det mycket om att de fick sova hos oss om de behövde, de fick amma då de ville, de bars då de verkade vara i behov av det. Vi gjorde inte så stor sak av det.
Idag har jag förstått att det finns ett namn för det "Nära föräldraskap". Ok, det låter ju fint så jag anammar det.

Då de blev större och senare tonåringar har vi tänkt lite på samma vis, även om vi kanske skulle behövt vara lite mer strukturerade ibland kanske. 
Men de börjar ju arta sig till fungerande unga vuxna människor så helt tokigt kan vi ju inte gjort!
Har vi haft ett mantra har det nog handlat om att vi önskar att de ska vilja & våga säga exakt vad de tycker. Även de gånger vi inte håller med. Att de ska veta att vi finns där i vått & torrt.

Nu inför att Knyttet väntas är jag med i lite olika grupper på FB (för min del kan det vara en himla tur att dessa grupper INTE fanns då de andra 3 föddes!) 
En av dem heter just "Nära föräldraskap". Gick med där då jag kände för gruppnamnet. Jag är rätt simpel ibland i mina val ;) 
Vad jag fascineras av där är många är dessa otroliga medvetna och aktiva val av att "Nu minsann ska jag bli en förälder som är nära", och sedan läser de på om teorier, hyllmeter med böcker om anknytningsteorier läses. Och det förfasas att föräldrar utanför deras krets av anknytningsteorier inte vet vad det handlar om. För de har hittat rätt sätt! Inget annat sätt finns att ta hand om våra små!
Står det i boken att barnet inte kan vara utan sin "primära anknytningsperson" mer än 10 minuter innan 6 månaders ålder (chansar här nu, jag har inte läst...), så kanske man förstör barnet om man går ifrån detta. O.s.v.

Åt lunch med en god vän här om dagen och jag kom att prata lite med hen om detta. Vi har barn i samma ålder samt att de i sin familj även har barn som är något yngre än våra.
och hen hade upplevt denna förändring redan med deras minsting. 
Eller framför allt att de som får barn idag gör sådana enormt medvetna val i hur de ska vara som föräldrar.
Man går liksom all in på den teorin man tror på.
Det kan vara ett "Nära föräldraskap" eller det kan handla om ha full kontroll, låta barnen börja med aktiviteter tidigt för att man läst om barnets sociala utveckling eller så o.s.v.
Gå man på Babysim är det för att man sett studier på hur bra det är för barnet. Inte för att det mysigt att bada ihop (enbart).

Jag kanske var isolerad i min bubbla redan då där för snart 20 år sedan då jag blev mamma för första gången men jag tycker mig se en skillnad.
Till viss det kan jag tycka att det är bra. Det är bra att vi vet vad vi håller på med med våra barn. Att vi inte ser den som försökskaniner utan verkliga människor.
Men till viss del tror jag att detta gör det allt för svårt. Känner jag i mitt hjärta att det är rätt att ha bebisen bredvid mig då jag sover så är det med all säkerhet rätt. Känner jag & min familj att det är bättre för bebisen att sova i sin säng, så är det med stor säkerhet också rätt. 
För just er, för just dig, för ert barn!

Jag skulle vilja säga till alla 1:a gångs föräldrar idag att våga lite på era känslor för vad ditt barn behöver. Tro på dig själv som mamma eller pappa. Ni känner just ert barn bäst! Det är ni som bäst vet varför barnet gråter där och då. Inte någon bok eller någon teori, oavsett vad det står i den.
Lär känna ert barn, just den individen som det är så kommer det att gå bra!

Total förvirring

Ena stunden packa BB-väska och känna efter sparkar i magen, nästa sekund prata om alkohol med sina tonåringar.
Asså, detta med att bli Sladdmamma kan verkligen utmana.

Tror det blir mycket kaffe idag!

Vecka 37

Så går vi in i slutspurten, vecka 37+0 idag! 4 veckor kvar. Ca 30 dagar kvar, om ens det.
Galet är bara förnamnet!
Från att ha varit rätt lugn och inte funderat så mycket på alla eventualiteter som kan hända har det vänt.
Tänk om bebis har vänt sig & ligger i säte? Det innebär kejsarsnitt. Jag är livrädd för att opereras! På riktigt är det en av mina stora rädslor. Rädd för att behöva sövas. Rädd för att de ska skära i mig. Rädd att ligga där bakom gröna skynken.  Jag vet att man oftast inte behöver sova vid ett planerat snitt. Men tänk om bedövningen inte tar? Tänk om det händer något och jag snabbt ska sova? Tänk om jag får en klåpare till narkosläkare? Eller ännu värre - en narkosläkare to be.! Jag VÄGRAR, hör ni det nu. 
JAG VÄGRAR ha en student som tar hand om mig. Ok!
Ni får öva på andra. De flesta säger inte nej men jag gör det. Nej tack!
(Att jag sedan i min yrkesroll peppar studenter till att vara med på och öva så mycket som möjligt skiter jag högaktningsfullt i.)

Hemmet är ännu kaos och massor måste fixas, men det är väl ett mindre bekymmer i och för sig. Men veckans maskinhaveri avslutades igår även med ett cykelhaveri. Nu får det vara slut med trasiga saker känner jag. Jag vill och behöver lugn & ro.

Ska sätta mig ner och skriva om mitt förlossningsbrev idag tror jag. Nästa vecka ska vi gå igenom det hos BM.
Det kommer dock även fortsättningsvis handla mycket om bemötande och integritet. Men givetvis även en del om eventuell smärtlindning å annat mer praktiskt.

Nu... lite kaffe & ett ägg.
Kan hända att denna lilla bebis kommer se ut som en blandning mellan ett ägg & ett chips ;) Snajsigt!

 Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar. (text från: http://www.gravid.se)

Four fit challenge

Alltså detta med kläder blir inte enklare för varje dag som går. Det börjar bli höst ute allt mer, vi hade 5-6 grader imorse, och man behöver annat än alla linnen jag levt i.
Hittade en långärmad "vanlig" tröja idag, lite längre modell som jag tror jag ska leva i resten av tiden ;) 
Det som är bra är att jag faktiskt kan ha den sedan också, om än att den kanske är opraktisk att amma i.
Ihop med strumpor av olika slag & skor av olika modell kan nog detta funka tiden ut tror jag!

Tröjan från HM och skor från Åhlens (något år på nacken).

Har dessutom, mitt i denna klädångest, antagit en utmaning Four fit challenge. Från nästa vecka den 7/9-15 & hela den veckan ska jag använda 4 plagg endast. Man får byta lite assessorer och givetvis underkläder men sedan är det stopp! Träningskläder räknas inte heller in.
Tänker att detta är ena outfiten och sedan får vi se. Jeans eller kjol... ska klura lite.

Armbandet som man kan ana på bilden är förresten ett armband jag lever i sedan en liten tid tillbaka. Köpte det på "Puzzelbiten" för att stödja forskningen kring NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar typ ADHD, ADD, Aspergeger). Man kan välja lite olika modeller o.s.v. På mina pusselbitar står det "Stolt mamma" & "Virvelvind). Väl passande för barnet här hemma med ADHD.

Kommer nog att blogga lite mindre tyvärr. Min mobil dog efter 4 års strävan & gott uppförande. Så nu måste jag köpa en ny. Vi får se vad det blir ;)

På

Vilken härlig dag!

Vaknade efter att ha sovit några enstaka timmar på grund av kraftigt illamående & halsbrännan från underjorden.
Fortsatte dagen med att inse att diskmaskinen gått sönder! Dags att handdiska. Vilken "tur" att vi bara är 5 i familjen ;) 
Lite samtal med ena barnets skola.
Avslutar sedan med att mobilen går sönder så nu står jag här med en gammal knapptelefon och försöker intala mig att det går bra. Jag är i beroende av en smartphone. Jag klarar mig!

Snacka om självbedrägeri... ;) 

Nä jag ska sova tidigt nu & tänker att det iallafall inte finns så mycket mer som kan gå sönder!

Hann med en snygg bild innan mobilen heldog ;)