Kanske dags?

Satt & såg på TV igår i godan ro. Får mina vanliga sammandragningar.  Får en igen och en igen.  Känns lite annorlunda.  Smärtar, håller i sig.  Fortsätter.
Börjar fundera.
Är det dags redan?  Ska vi ha barn nu?
Går och lägger mig för natten.  Somnar ordentligt vid 03.00.
Vaknar upp. 
Ingenting!
Och så har dagen varit. Lurad av kroppen och Knyttet!
Nåja det är nog bra att kroppen förbereder sig lite också men jag blir lite trött.

Jag bär ju på ett barn!

Såg en länk till en blogg, klickade på den & hamnade på en blogg av Eliasabeth Lindroth på portalen Loppi.
Hon listade 5 kroppshållningar i småbarnsvardagen. Den jag fastnade för var dock "Stolthetshållningen". 
 För exakt så kan jag känna redan nu!
 Jag går med min mage i vädret & känner att jag inte bara bär på ett mirakel, utan jag ÄR ett mirakel också.

Jag är gravid! Jag ska ha barn! Jag har ett underverk & en Guds skapelse som vilar & växer inom mig!

Hey! Varför stannar i världen? Varför slutar inte jorden att snurra lite? Varför stoppar inte världskrigen? 


Jag bär ju på ett barn!!!

Foto: Sandra Burström, www.ljuvafoto.se

Nära föräldraskap

Då jag fick mina andra 3 barn för sisådär 137 år sedan (nåja) så pratades det inte speciellt mycket, i lalla fall inte så jag hörde eller var medveten om det, om så kallade "nära föräldrar". Utan det var mycket 5-minuters metoder för barnen att somna och att avleda/ignorera då barnen slog sig (såklart inte om de slog sig mycket!).
Redan då samsov jag med barnen, de som ville och somnade lättast så. Inte med någon teori bakom mig utan egentligen för att det var enklast och mysigast så.
I USA fanns redan begreppet AP - Attachment parenting, som är lite ursprunget till begreppet som nu finns i Sveige, NF - Nära föräldraskap
I grunden kan man uttrycka sig som följer.

"... att det handlar om att vara lyhörd mot barnet och hitta balans i sitt föräldraskap, inte att följa förutbestämda tekniker."
 
"En nära kontakt med våra barn och strävar efter en lyssnande, närvarande och mjuk föräldrastil där vi ser barn som fullvärdiga människor, precis som oss vuxna."

(Obs! Dessa ord är inge förklaringar hämtade ur forskning utan lekmannaförklaringar!!) 

När jag läser detta inser jag ju att det är ju exakt så jag försöker vara & försökt hela tiden. Visst misslyckas man gång på annan men i grunden.
Jag tror inte så mycket på olika teorier då det gäller uppfostran av barn & tonåringar utan mer på att se barnets behov och finnas till hands 24/7 till en start och lyssna, lyssna, lyssna.
Även med tonåringar inser man att just detta med lyssnandet & att finnas till hands aldrig upphör. Såklart behöver de mig inte 24/7 längre utan nu handlar det om andra saker så som stöttning i beslut och hjälp i första kontakter med exempelvis myndigheter. 
En guidning mo vuxenvärlden. 

Dock en ny sak som jag funderar på att ta med mig in, medvetet, med det nya livet (man lär så länge man lever!) är att inte berömma för prestationer. Jag har inet läst klart om det men som jag förstår handlar det bland annat om att istället för att berömma ex "Åh vad duktig du var nu!" (kanske slentrianmässigt?) då barnen tog bort tallriken från bordet säga typ att "Vad bra att du tog bort från bordet, då hjälpte du oss jättemycket" och på så vis stärka barnets självkänsla.
Visst låter det lite klokt?
Men som sagt, måste läsa lite mer (Och precis här talade jag emot mig själv att jag inte vill utgå från en exakt teori, men oroa er inte. Jag kommer säkert att enbart plocka bitar ;) ) .

Hittade en blogg btw om detta! 

Det har förresten ordnat sig med FK så just nu känner jag mig lite som i Robin Hood... Attans att det sa betyda så mycket med pengar. Gillar det inte egentligen.

 

Du har plats 252 i kön

Det finns ett ställe där jag aldrig skulle vilja jobba & det är försäkringskassan. Måste vara jordens mest otacksamma ställe!
Redan innan den person som ringer har kommit fram är den irriterad.
Plats 252 i kön fick jag idag!
Igår bröts samtalet för det var för många samtal, ingen idé att ens vänta alltså.

Sedan ska det tjorvas om sjukpenningen & den stackars kundtjänstmedarbeteran har begränsade befogenheter och kan egentligen inte påverka så mycket.
Men det hjälps ju liksom inte. Jag behöver få en inkomst iallafall! 

Alltså förlåt mig, men detta är månad 2 utan inkomst så snälla FK ge mig lite pengar!

Den liknar inget annat

Alltså denna graviditet liknar inget annat jag varit med om. Gick in i detta med tanken att jag var en hyfsat erfaren mamma, gravid 3 gånger innan. Visserligen länge sedan men dock. Jag kunde detta!
Nja asså, tydligen ville nån ta ner mig på jorden igen.
Sammandragningar från v 20-24 och sjukskrivning.
Och nu, illamående! Hela denna vecka har jag mått illa på förmiddagen. Läste på lite grann och tydligen kan man bli illamående i slutet av en graviditet också. Så såklart ska jag bli det!
Nå... "bara" 5-6 veckor till ;)

När illamåendet hade gett sig idag vid lunch tog jag vår vovvis och begav mig till skogen & ett hallonsnår.
Och vilket hallonsnår!
Idag blev det sylt av ca 3liter hallon. Imorgon återvänder jag för mer hallon.

Tur & retur förlossningen

Pja, har man inget att göra på dagarna kan man nojja lite. Det är sunt ;)
Tyckte mig känna mindre Knytte-rörelser. Ringde förlossningen som bad oss komma in.
Hinner i stort sett bara sätta oss i bilen innan hen startar igång med välkända och väldigt välkomna krumbukter!
Bestämmer oss ändå för att kolla upp ordentligt.
Det tas CTG, puls & blodtryck.
Allt "utan anmärkning".
Jag tror aldrig att hen har varit så livlig som under dessa 30 minuter som de mätte! Kände mig lite halvfånig men motade bort känslan och bestämde mig för att det är ok att vara orolig & det är ok att kolla upp.

Nu kan jag andas igen.
Jag förstår inte. Jag var inte hälften så orolig förra gångerna.

Har förresten anmält mig som "ambassadör" för Natys ekologiska blöjor, eller de har ju mer än blöjor såklart.
Om inte annat för att få lite gratisprover & erbjudanden ;) Tror inte ens att de fanns då de stora var små.

Glad men mycket ofixad ;)

El Mago Grotesko! Vecka 34+3 (ursäkta dålig bild)

Min största oro

Sitter på morgonen & läser en krönika av Alex Schuman. Hans dotter har börjat i skolan och hans beskriver en mild (?) oro över hur skolan ska bli för henne. En helt naturlig oro. Det är ett stort steg att börja skolan, både för barnet & föräldern. Man har helt plötsligt inte samma kontroll, man måste lita på att fröken ser just ditt barn & en så där minst 15 andra barn.

Vi har gått igenom exakt den proceduren 3 gånger. 3 gånger har jag suttit där som pirrig förälder till ett minst lika pirrigt barn.
3 gånger har jag fotat barnen ihop med deras 1:a fröken. Det har varit Katarina, Anna-Karin & Katarina igen.
Det har varit nytt fint bänkpapper, omslagspapper till böckerna & nya fina pennskrin.
En liten skola med fina hus, nära kyrkan där både Lucia och skolavslutningar ägt rum med tal av rektor och präst. Otroligt idylliskt.

Ändå är detta min allra största oro för Knyttet. 
Föda hen känns som en promenad i parken mot att gå igenom skolvärlden en gång till. Instinktivt vill jag bara skrika NEJ. Knyttet kommer aldrig gå i skolan, jag kör hemundervisning eller vad som helst. Men aldrig aldrig skolan igen!

Av tre barn har vi fått uppleva en otroligt trasig skolgång för vårt ena barn. Det var mobbning från lågstadiet, genom mellanstadiet & hela högstadiet. Saker är som bekant sällan inte helt konstant så det har såklart varit i olika grad och på olika vis.
Det har handlat om allt från utfrysning till knivhot.
Vi räknade till att vi ett skolår satt på ca 45 möten med skolan. 45!!! Räkna själva och inse att det är mer än ett i veckan.
Sista året i grundskolan vaknade skolan. Vi fick en mentor som var mer än bra. Som gjorde allt som stod i hens makt att hjälpa till för att skolgången skulle funka.
Men det var för sent. 
Har man levt så många år med mobbning är mönstret satt. Man har redan skapat en attityd & en strategi, både från andra elevers håll & från sitt eget håll. 

Nå, nu har vi inte längre några barn i grundskolan. Alla 3 verkar trivas rätt fint med livet. Allt går åt rätt håll.
Men vi ska igenom det igen! Jag vet att det är länge kvar men hela min kropp spjärnar emot.
Varför?!
Mina tankar vandrar mellan att inte välja skolan på orten igen och att ge den en chans till. Men vågar vi?

6-7 år kvar av vånda.

Har jag en oro för Knyttet som överröstar allt annat så är det skolstarten. Fast den är långt bort så är den större än allt annat.

Shoppingsugen!

Nu börjar vi ha mer & mer saker här hemma.
Spjälsängen står ihopskruvad. Skötbädden ligger redo. Bilbarnstolen är i bilen.
Jag är både rädd & förväntansfull medan maken mest är förväntansfull.
Han började också tapetsera dotterns rum som hon ska flytta in i då Knyttet kommer, vi tar hennes som är större. Jag börjar inreda med vår säng & spjälsäng i huvudet. Insåg då att vi inte har några bäddset vare sig till säng eller vagn så jag satt och surfade runt.
Hamnade på Babyshop och fastnade för iallafall 2. Måste kanske köpa... ;) 

Gillar verkligen dessa elefanter! Så himla söta :) Å grönt!

Lite mer stilrent kanske? Men ännu fruktansvärt sött!

Å de underbara elefanterna finns visst till vagnen också ;)

Förberedelse

Med skräckblandad förtjusning inser jag att tiden går nästan allt för snabbt! 
33+6 idag.  Inte klokt! 
Var på biblioteket idag och lånade lite böcker om förlossningen.
Jag vet.
Det är 4:e gången.  Men det är väldigt länge sedan!  Så nu ska det läsas och testas lite ställningar. Känner att detta med pilatesboll kan vara något för mig. Så kvällen framför tv'n spenderas på just en sådan! 

Så idag kom den

Japp, så idag kom den.
Fotoboken med de bilder jag valt & även lite verser jag funnit.
Blev otroligt nöjd med den.
Tack än en gång Ljuvafoto för denna stunden!

Boken beställde jag från Photobox, gick otroligt smidigt & snabbt! 

4 råd jag aldrig lyssnade på

Hittade förresten dessa rader som var så klockrena att jag måste länka till dem.

Stämmer in otroligt väl på mig måste jag säga!

Läs de 4 goda råden som man gör bäst i att strunta i, enligt mig ;) Tack å lov är man ju olika så olika passar bra för olika människor & familjer!

Ny termin

Inser som med ett slag i ansiktet att det är en ny termin.
Med 3 stora barn/ungdomar/halv vuxna människor här hemma så börjar jobbet ordentligt igen.
Det är nya skolor för 2 av dem, och fortsättning gymnasiet för den 3:e.
Å med ny termin börjar även nya möten & träffar. Då våra underbara änglar ibland fått möta på patrull både i vanliga livet & i skolan av olika slag innebär det telefonsamtal och träffar.
Har på känn att tiden kommer gå ännu snabbare nu.

Full fart mot Oktober!

Idag är det en träff tillsammans med lite människor och ena barnet men efter det ska jag försöka gala lite. För vissa låter galandet för sång då de öppnar munnen.
Vi får väl se vad det låter som då jag öppnar munnen ;)
Men innan dess blir det ännu mer tvättande, fixande men mycket vilande då magen fick jobba lite mycket igår och bakslaget kommer som väntat.

Bara att lyssna på kroppen!

Vecka 34+3! Helt galet, snart får vi träffa Knyttet!

Måste hinna!

Tiden går så ruggigt snabbt att jag nästan blir lite stressad.
Energin finns men magen säger stopp, otroligt frustrerande!
Igår tog vi iallafall en liten runda med inköp. Kände oss rätt klara bara för att komma hem & inse att det blir nog minst en runda till.
Hur mycket kan man behöva?! Eller är det kanske "hur mycket vill man ha..." ;)

Tonårsdottern ska överta vårt sovrum och vi hennes. Men först ska det bli vitt i vårt sovrum, som alltså ska bli hennes.

Alltså jag kanske inte är världens bästa på detta med att göra snygga högar. Men det känns som att vi klarar oss med kläder i stl 50-56 ;)

Började packa BB-väskan igår. Kanske tidigt men min tanke var att om det är gjort så kanske bebis stannar i magen tills att det faktiskt gått 40 veckor. Skrockfull? ;)

Det närmar sig med stormsteg!

Lyssna

Tänk om jag kunde lära mig lyssna. 

Skrattar,  hummar och njuter av boken "En mamma blir till" av Malin Wollin.
Gillar den.

Kommer till kapitlet som hon valt att kalla "Det svarta kapitlet". Ett stycke i boken som handlar om när det inte går som man vill och önskar av hela sitt hjärta.
Hon är klok och börjar med att varna för att det kan vara tungt och om man är gravid kanske man gör bäst i att inte läsa.

Tuff (?) som jag är tänker jag inte så mycket på den varningen utan tror att jag klarar det galant.
Och det gör jag.  Ett tag in i kapitlet iallafall.
Sedan kommer stycket där hon är i vecka 19 och får beskedet som ingen vill få.
Och hela jag börjar skaka.
Tonåringarna sitter ca 1,5 meter ifrån mig.
Vill inte att de ska se. Bli oroliga.
Går ner från altan och hukar mig bakom kruabärsbuskarna. Gråter och skakar.
Håller om och försöker krama magen.
Blir plötsligt så rädd.
Rör sig Knyttet? 
Väntar.  Känner.

Å där kommer lite krumbukter.  Tack gode Gud!

Plockar några mogna söta krusbär.  Mumsar i mig dem.
Egoistiskt.  Ingen annan får smaka.  De är mina och Knyttets.

Går tillbaka lite mer stabil till altan.
Slår igen boken.  Gör ingen markering om var jag är.
Tänker ändå inte öppna den igen.

Förlåt mig Malin men inget i världen kan få mig att läsa klart.
Däremot ska jag börja ta varningar på allvar.

Så Sjukt Trött!

Gravidtrött mamma ska nu försöka vända på dygnet på 3 sommarlovstonåringar.
Tror ni det går bra? ;)
Om jag själv ändå tog mig upp hade det nog gått lite bättre!
Så himla trött!

Idag ska jag senare till läkaren, se om hon tycker att jag ska vara fortsatt sjukskriven eller om jag ska till jobbet. Kruxet där var ju då procenten på havandeskapspenningen. Beviljat 50% på grund att jag kan anpassa mitt jobba med 30% och Försäkringskassan kan bara bevilja 25, 50, 75 eller 100%.
Jag vet redan nu att jag inte kan jobba som sjuksköterska på "golvet" 20%.
Lite nervös faktiskt.
Tänk om hon tycker att sammandragningarna är i en "godkänd" omfattning och jag ska till jobbet?
Bra för ekonomin ;) Men jag vete sjutton om det är bra för mig...

Nå inte ta ut något negativt i förskott.
Frukost nu & sedan var det de där tonåringarna ;)

Fick en sådan enormt positiv respons på bilderna från igår så jag växte 1 meter. Massa tack alla för era kommentarer (mest utanför bloggen men jag vet att ni läser den!). Men här får ni den osminkade sanningen!

Min mage (typ)

Pja... lite så här blev det ;)
De flesta är bara våra & kommer så att förbli. Men när jag ändå håller på med bloggandet kommer några foton också.

Supertack till Sandra & Ljuvafoto som tog bilderna. Din entusiasm och din iver smittade verkligen av sig på exakt rätt sätt!
Så om någon i Umeåtrakten funderar på vart man ska ta & fota sig vet jag exakt rätt ställe!

Foto: Sandra Burström, www.ljuvafoto.se

Foto: Sandra Burström, www.ljuvafoto.se

Foto: Sandra Burström, www.ljuvafoto.se

Det går så fort!

Plötsligt har jag fått känslan av att allt går så snabbt!
Jag vill sakta ner, hinna med att känna in, förbereda mig det som går... Ja allt!
Det kom över mig igår och även idag.
Och jag blir nervös! Vad har vi gett oss in på? Ska vi ha ett barn?! En krabat som är helt beroende av oss, vår ovillkorliga kärlek och all vår tid.
Som behöver oss för beskydd och närhet.
Det är ett sådant enormt ansvar. Hur sjutton ska vi klara det?

Vi har 3 friska tonåringar på väg in i vuxenlivet. Kommer vi få ett till friskt barn? Kommer utmaningarna bli desamma eller annorlunda? Vet vi verkligen hur det är att ha barn eller kommer allt att ställas på ända?

Kommer vi att räcka till?

Jag har kunnat föda fram  barn till världen. Kommer jag klara en 4:e förlossning? Blir nervös inför tanken på förlossningen.
Lite ängslig.
För exakt vad vet jag inte. Kan inte riktigt fästa känslan mot någon exakt punkt. Bara ängslig.

Vad som väckte alla tankar & känslor denna gång var ett väldans trevligt besök igår där vi fick låna en bilbarnsstol. Ingen stor sak kan tänkas men mitt hjärta slog dubbla volter och jag insåg att det var dags snart!

Så lite kan starta så mycket i kroppen.
Man skulle kunna tro att jag är gravid ;) 

Med risk att avslöja lite om Knyttet är en han eller hon... Börjat tvätta pyttekläder!

Bilbarnsstol - check!

Vecka 33, helt galet! Om några ynka veckor är jag 4 barns mamma!

Gravidfotografering!

En fördel med att vänta barn i 2 olika "epoker" (typ, men mycket har faktiskt ändrats på 16 år!) är ju att saker som man gör också förändras.
Till exempel togs i stort sett inga gravidfotograferingar på oss vanligt dödliga. 
Dock görs ju detta nu!
Så jag passade på att föreviga min "lilla" mage(& troligen sista gravidmage) tillsammans med en bekant som också är fotograf. Perfekt kombination!
Har fått 2 "sneak peak" bilder och jag kan inte hålla mig så jag ger er en bild.

Foto: Sandra Burström, www.ljuvafoto.se

Underbart!

Ligger i soffan och känner mig ledsen och trött.
Hem kommer maken med två bodys från Snoozy till Knyttet.
Precis i mina färger.
Ännu trött men mycket mindre ledsen.
Älskar dig ♡ 

 

Gå in på Snoozyz webshop å kolla själva. Helt underbara! 

Slaget med samvetet

Trött, ont i magen, matt och slut.
Vill så mycket men orkar så lite. Vet att jag ska lyssna på kroppen, bara göra det jag orkar & mår bra av. Vet att Knyttet mår bäst så.

Barnen vill hitta på saker. Jag funderar, jag känner efter. Ger efter ibland. Men idag är det slut med ork.
Armarna är som betongklumpar. Magen spänner sig & blir hård, lite småont i svanken. Sammandragningar.
Måste säga nej, för det går inte. Jag fixar det inte.
Får dåligt samvete.
Jag borde orka!
Jag förvägrar dem saker som jag borde säga ja till.

Känner mig ledsen. Vill gråta lite.
Lägger mig att vila för jag vet att det bäst så i det långa loppet.
Slåss med det dåliga samvetet gentemot de stora i hemmet.
Just nu är det tungt.

Från igår då orken var mer....

Traditioner, förväntan & hur man "borde" göra

Ni känner till den eviga dagisdebatten.
Har vi skaffat, eller skaffar, vi barn för att de ska tas om hand av andra eller ska vi ta hand om dem själva.
Ofta hamnar man i dessa två diken av disskusionen.
Jag tror ju nånstans att alla föräldrar vill det bästa för våra små, mellan & stora barn. Ibland handlar det om att vara hemma så många timmar som möjligt med mamma och ibland kan samtalet handla om läggtider.

Då jag fick mina 3 stora barn jobbade jag de första åren ca 85%, detta fördelat över både kvällar, dagar & helger. Tack vare arbete på kvällar & helger hade vi enbart dagis i ca 20-25 timmar / vecka.
Men det var ett evigt pusslande!
Då var det inte heller någon som hade syskonen på dagis utan man var hemma med alla om man var hemma. Punkt! 

Av olika anledningar blev jag att tänka på vilka normer och förväntningar det kan finnas den dagen jag ska börja jobba efter att Knyttet fötts.
Jag är inne på att kanske söka efter ett annat jobb. Gärna dagtid, utan helg & kväll. Då jag nämnde detta för en i min närhet kom just argumentet emot att barnet kommer få så mycket dagistimmar.
Min tanke blir då:
Vad är bäst för bebisen? Att jag hittar ett jobb där jag är glad, trivs & får fortsätta utvecklas eller att bebisen har lite dagistimmar och en mamma på ett jobb där man visserligen får utvecklas men där man också jobbar utan raster, underbemannat många gånger och var och varannan dag innebär övertid.

För mig är svaret enkelt.
Hittar jag ett jobb där jag vet vilka timmar jag jobbar (även om det är 40 timmar i veckan), jag kan ta rast, kanske till och med får friskvård på arbetstid så tror jag det är klart bättre än att jag kommer hem helt "utslut" på grund av utebliven matrast. Stressymtomen kommer tillbaka då jag tar med jobbet hem i tanke & känslor.
Vilken mamma är jag då?

Nä, jag fortsätter att fundera på vad jag vill göra som stor.
Har ni förslag?
Min tanke går åt att ägna mer tid åt handledning & utbildning inom vården och gärna etik. Eller något helt annat? Kanske inom eventbranschen?

Vem vet.
Jag fortsätter tänka, känna och fundera!

Utflykt

Denna fastnade jag såklart för på Borghällagård. Massa färg mitt i det gröna!

Deras privata brygga, men jag kan lätt se mig själv där en varm sommardag med ett glas kallt rosévin!

Ett helt magiskt lusthus! Dags att bygga kanske?! ;)

 

Har idag varit på Borghällagård tillsammans med två goda vänner.

En lagom utflykt för en tjockis & massa fint att sukta efter. Blev inget inköpt av mig men fastnade för några doftljus, en tavla, några små mjukiskaniner & en underbar ängel i ull.

Kanske måste bli en till resa en månad utan tandläkarräkningar... ;)  

Är ni i närheten av Umeå är det absolut värt ett besök, ligger helt ljuvligt till. Trots moln på  himlen. Alternativtet är att shoppa lös på hennes webbshop!

Btw... imorgon händer något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Ska bli så kul! Dottern vet, och så får det förbli ett litet tag ;)