Traditioner, förväntan & hur man "borde" göra

Ni känner till den eviga dagisdebatten.
Har vi skaffat, eller skaffar, vi barn för att de ska tas om hand av andra eller ska vi ta hand om dem själva.
Ofta hamnar man i dessa två diken av disskusionen.
Jag tror ju nånstans att alla föräldrar vill det bästa för våra små, mellan & stora barn. Ibland handlar det om att vara hemma så många timmar som möjligt med mamma och ibland kan samtalet handla om läggtider.

Då jag fick mina 3 stora barn jobbade jag de första åren ca 85%, detta fördelat över både kvällar, dagar & helger. Tack vare arbete på kvällar & helger hade vi enbart dagis i ca 20-25 timmar / vecka.
Men det var ett evigt pusslande!
Då var det inte heller någon som hade syskonen på dagis utan man var hemma med alla om man var hemma. Punkt! 

Av olika anledningar blev jag att tänka på vilka normer och förväntningar det kan finnas den dagen jag ska börja jobba efter att Knyttet fötts.
Jag är inne på att kanske söka efter ett annat jobb. Gärna dagtid, utan helg & kväll. Då jag nämnde detta för en i min närhet kom just argumentet emot att barnet kommer få så mycket dagistimmar.
Min tanke blir då:
Vad är bäst för bebisen? Att jag hittar ett jobb där jag är glad, trivs & får fortsätta utvecklas eller att bebisen har lite dagistimmar och en mamma på ett jobb där man visserligen får utvecklas men där man också jobbar utan raster, underbemannat många gånger och var och varannan dag innebär övertid.

För mig är svaret enkelt.
Hittar jag ett jobb där jag vet vilka timmar jag jobbar (även om det är 40 timmar i veckan), jag kan ta rast, kanske till och med får friskvård på arbetstid så tror jag det är klart bättre än att jag kommer hem helt "utslut" på grund av utebliven matrast. Stressymtomen kommer tillbaka då jag tar med jobbet hem i tanke & känslor.
Vilken mamma är jag då?

Nä, jag fortsätter att fundera på vad jag vill göra som stor.
Har ni förslag?
Min tanke går åt att ägna mer tid åt handledning & utbildning inom vården och gärna etik. Eller något helt annat? Kanske inom eventbranschen?

Vem vet.
Jag fortsätter tänka, känna och fundera!