Lyssna

Tänk om jag kunde lära mig lyssna. 

Skrattar,  hummar och njuter av boken "En mamma blir till" av Malin Wollin.
Gillar den.

Kommer till kapitlet som hon valt att kalla "Det svarta kapitlet". Ett stycke i boken som handlar om när det inte går som man vill och önskar av hela sitt hjärta.
Hon är klok och börjar med att varna för att det kan vara tungt och om man är gravid kanske man gör bäst i att inte läsa.

Tuff (?) som jag är tänker jag inte så mycket på den varningen utan tror att jag klarar det galant.
Och det gör jag.  Ett tag in i kapitlet iallafall.
Sedan kommer stycket där hon är i vecka 19 och får beskedet som ingen vill få.
Och hela jag börjar skaka.
Tonåringarna sitter ca 1,5 meter ifrån mig.
Vill inte att de ska se. Bli oroliga.
Går ner från altan och hukar mig bakom kruabärsbuskarna. Gråter och skakar.
Håller om och försöker krama magen.
Blir plötsligt så rädd.
Rör sig Knyttet? 
Väntar.  Känner.

Å där kommer lite krumbukter.  Tack gode Gud!

Plockar några mogna söta krusbär.  Mumsar i mig dem.
Egoistiskt.  Ingen annan får smaka.  De är mina och Knyttets.

Går tillbaka lite mer stabil till altan.
Slår igen boken.  Gör ingen markering om var jag är.
Tänker ändå inte öppna den igen.

Förlåt mig Malin men inget i världen kan få mig att läsa klart.
Däremot ska jag börja ta varningar på allvar.