Nära föräldraskap

Då jag fick mina andra 3 barn för sisådär 137 år sedan (nåja) så pratades det inte speciellt mycket, i lalla fall inte så jag hörde eller var medveten om det, om så kallade "nära föräldrar". Utan det var mycket 5-minuters metoder för barnen att somna och att avleda/ignorera då barnen slog sig (såklart inte om de slog sig mycket!).
Redan då samsov jag med barnen, de som ville och somnade lättast så. Inte med någon teori bakom mig utan egentligen för att det var enklast och mysigast så.
I USA fanns redan begreppet AP - Attachment parenting, som är lite ursprunget till begreppet som nu finns i Sveige, NF - Nära föräldraskap
I grunden kan man uttrycka sig som följer.

"... att det handlar om att vara lyhörd mot barnet och hitta balans i sitt föräldraskap, inte att följa förutbestämda tekniker."
 
"En nära kontakt med våra barn och strävar efter en lyssnande, närvarande och mjuk föräldrastil där vi ser barn som fullvärdiga människor, precis som oss vuxna."

(Obs! Dessa ord är inge förklaringar hämtade ur forskning utan lekmannaförklaringar!!) 

När jag läser detta inser jag ju att det är ju exakt så jag försöker vara & försökt hela tiden. Visst misslyckas man gång på annan men i grunden.
Jag tror inte så mycket på olika teorier då det gäller uppfostran av barn & tonåringar utan mer på att se barnets behov och finnas till hands 24/7 till en start och lyssna, lyssna, lyssna.
Även med tonåringar inser man att just detta med lyssnandet & att finnas till hands aldrig upphör. Såklart behöver de mig inte 24/7 längre utan nu handlar det om andra saker så som stöttning i beslut och hjälp i första kontakter med exempelvis myndigheter. 
En guidning mo vuxenvärlden. 

Dock en ny sak som jag funderar på att ta med mig in, medvetet, med det nya livet (man lär så länge man lever!) är att inte berömma för prestationer. Jag har inet läst klart om det men som jag förstår handlar det bland annat om att istället för att berömma ex "Åh vad duktig du var nu!" (kanske slentrianmässigt?) då barnen tog bort tallriken från bordet säga typ att "Vad bra att du tog bort från bordet, då hjälpte du oss jättemycket" och på så vis stärka barnets självkänsla.
Visst låter det lite klokt?
Men som sagt, måste läsa lite mer (Och precis här talade jag emot mig själv att jag inte vill utgå från en exakt teori, men oroa er inte. Jag kommer säkert att enbart plocka bitar ;) ) .

Hittade en blogg btw om detta! 

Det har förresten ordnat sig med FK så just nu känner jag mig lite som i Robin Hood... Attans att det sa betyda så mycket med pengar. Gillar det inte egentligen.