Med detta i bakhuvudet sjukskriver jag mig resten av tiden innan semestern.
Jag älskar mitt jobb, mina kollegor och till och med sommarstressen ibland.
Att det är oförutsägbart och att det ibland är bråttom. Att det är har sina lugna stunder då man kan sitta ned hos patienten eller sitta och surra med sina kollegor.
Älskar variationen!
Men ibland måste man inse sin begränsning och nu sa min kropp halt och stopp.
Visst skulle jag kunna välja att ignorera det och "kämpa" in i det sista. Men för vems skull? Inte för Knyttet, inte för mina kollegor (för i ärlighetens namn skulle de bara gå och oroa sig och och försöka få nån annan att göra de sysslor jag skulle kunna ha gjort annars), inte för min familj och i förlängningen inte ens för mig själv.
Jag har bestämt mig och ska försöka att inte ha dåligt samvete för mitt val.
Det blommar även i Norrland ;)
Lite (eller mycket kanske) mer lättsinnigt så har jag lagt upp bloggen i en portal för Gravidbloggar. Detta för att hitta nytt att läsa för mig (egoistisk som jag är ;) ) och även för att nå ut till fler såklart. Hela bloggandet har ju såklart egentligen en exhibitionistisk ådra som jag inte vill erkänna, så säg det inte till någon ;)
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar