Känner mig som värsta "prinsessan på ärten", minsta veck, minsta sandkorn i sängen känns. Stör mig så att jag inte kan sova. Vaknar och det känns som vassa spikar i sängen.
Går upp sopar rent, lakanet är slätare än slätt.
Lägger mig bara för att senare vakna IGEN av att det känns som minst ett ton sand och stora vassa kanter i hela sängen!
Å rackarns den kudde som ligger snett eller som inte är exakt så varm eller kall som jag vill. Vaknar i vredesmod av att kudden inte ligger exakt under min axel (alltså kudde nr 2, den undre kudden ska ju axeln vila på såklart).
Från att ha kunnat sova igen ett världskrig till detta!
Känns bra att det inte är hela tiden kvar innan min älskade ailien ska kika fram ;)
Från maken får jag väl en så där noll förståelse för mina enorma bekymmer med lakanen, vilket kanske är ok ändå om man tänker till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar