Det var en så konstig känsla i början och rätt långt in/av denna graviditet.
Den översvallande lyckan och det rosa molnet ville inte riktigt infinna sig.
Jag har haft svårt för att handla kläder, frossa i bebisbilder och börja ordna "på riktigt" liksom.
En känsla som jag inte riktigt tyckt om, men som jag inte tror är ovanlig heller.
Dock så är den lite tabu, man ska sväva på rosa fluff då man väntar på ett nytt liv. Gör man inte det är man lite konstig och onormal. Kanske är det t.o.m läge för terapi?
Men med tiden, och utan terapi, kommer kärleken, längtan växer och det rosa molnet närmar sig.
Jag njuter av krumbukterna och sparkarna i magen. Jag kikar på kläder och köper saker.
Planerar ledighet och mys.
Jag börjar njuta ♡
Sparkarna i magen kan jag sakna. :)
SvaraRaderaJa det är speciellt :) det jag kan längta efter (typ) också är 1:a värkarna då de sätter igång. Den där spännande känslan att snart, snart snart ska jag ha bebis!
Radera