Såklart finns det givna fysiologiska skillnader så som lite tröttare kropp, lite mer svullnad i fötter & lite större kropp. För oavsett om man vill erkänna det eller ej är det fakta att kroppen förändras med åren, och så ska det vara.
Men även hjärnan & sinnet förändras med åren. Man mognar även som vuxen, formas av händelser och skaffar sig tyckande, tänkande och erfarenheter som man inte hade som ung vuxen. Och här tror jag inte att jag är unik så jag väljer att generalisera med ordet "man".
För mig personligen handlar det om att ha gått från en person som knappt vågade yppa sin egna vilja till en person som vet sitt värde och vet att just min vilja också är värd att lyssnas till.
Som exempel upplevde jag bemötande på min första förlossning som jag inte önskar någon som hamnar inom vården. Det var integritetskränkande och bortseende från mig som person. En bra erfarenhet i efterhand då jag själv jobbar inom vården, en erfarenhet som gjort att jag aktivt jobbar med etik & bemötande med de studenter jag möter på jobbet. Men kanske en dyrköpt erfarenhet.
Men den gav mig en medvetenhet om vad jag vill, hur jag vill bli bemött och en "jävlar anamma" inför denna förlossning. Såklart är denna mognad inte enbart kopplad till denna enskilda händelse men dock.
Vad innebär detta då för mig just nu & här?
Jo, det innebär att jag inte finner mig i att inte känna mig lyssnad till. Jag står upp för mig själv och de mina. Jag kräver och vet min rätt.
En mognad. En själslig & mental mognad. En självsäkerhet.
Å det, det känns otroligt skönt och lovande för min del.
 |
| Supermamma på G? ;) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar