Here we go again!

Plötsligt händer det!
Bebis börjar få rutiner, sina egna rutiner vill jag ändå poängtera. Vi har inte kämpat med att "lära" bebis sova en viss tid utan Knyttet har fått styra och vi har fått lära oss, se han och känna in.
Men nu så!
Mellan 19-21 nån gång på kvällen börjar han vilja göra natt. Då är det liggamning i sängen som gäller i ca 30-45 minuter (tack å lov för smartphone!). Sedan somnar han gott för att vakna för lite snuttande såklart ;) 
Sedan har vi natt tills det är morgon (jo jo, unikt jag vet!) vid 08-09. Jag har det så himla bra!
Vid 11-12 tiden är det sovdags, nu under ca 20-60 minuter. En liten eftermiddagslur vid 16 är bra att få till också. Ungefär så ser Knyttets sovrutiner ut.
Helt ok tycker jag :) 
Visst skulle det vara skönt att sova utan snuttande ibland men ändock. Jag har valt att amma fritt på hans signaler, och pja... då får jag ta snuttandet också. Det kommer på köpet liksom ;) 

Men amma är bäst ändå!

Lyckligt Knytte vid amningsstund

Vad görs

Ja vad gör vi på dagarna egentligen?
Pja oftast sitter vi i soffan och bara älskar varandra.

Så mycket kärlek

Nytt år & länge sedan jag skrev.
Tiden går så otroligt snabbt och jag har mer än någonsin befunnit mig den omtalade bebisbubblan.
En person i min närhet sa att man kan inte var så pass mycket i bebisbubblan som jag varit, och det trodde nog inte jag heller. Men här sitter jag nu snart 3 månader sedan och börjar sakta vakna upp ur min dvala och bebisbubblan börjar sakta ge vika för verkligheten utanför.
Så med facit i hand, det går!

Men jag vet inte, ibland känns det ännu som att dagarna enbart behöver, och kan, innehålla mig & Knyttet sittandes i soffan, amma och se djupt in i varandras ögon. Le & skratta. 
Han & jag, ingen annan (utom eventuellt ett & annat besök av närmaste familjen kanske).

Fast jag vet ju att det inte går i evighet så nu har jag bestämt mig för att livet ska få komma ifatt oss.
Från imorgon är det dags att ta tag i dygnsrytmen (den obefintliga) och det blir revelj klocka 07.
Sedan har jag så mycket att ta tag i, typ detta med efterkontroll som ska ske 6-8 veckor efter förlossningen. Oups... 
Önska oss lycka till ;)

God jul & Gott nytt år på er!

Reaktionen

Fick frågan för nån/några dagar sedan (är lite dagavill, har ingen koll längre) om hur Knyttets syskon reagerat på att bli syskon.
Då vi berättade för dem för nu rätt länge sedan var det rätt olika reaktioner, precis som det är olika personligheter hos dem. 
Ena barnet var rätt så tyst, sa egentligen ingenting mer än "Ja ha..." och så har det egentligen varit under hela graviditeten. Ingen större reaktion (utåt iallafall).
Hos en annan var det långtgående planer på framtiden & hur hen skulle skämma bort Knyttet med allehanda miniskotrar och allt möjligt! Och så var det under hela graviditeten.
Hos tredje var det både längtan och lite oro ända från start. desto närmare förlossningen vi kom blev det även oro för min hälsa och för att något skulle gå snett.

Men hur har det nu blivit då efter att Knyttet har funnits hos oss i drygt 3 veckor.
De fortsätter att vara olika såklart hans syskon. Med allt vad det innebär.
Ena syskonet är lite rädd för att bebisen ska gå sönder då man håller, men blir modigare & modigare och vågar allt mer hålla sig bror. 
Ett annat syskon är lugnet själv. Tar upp, tröstar och sköter om.
Det tredje syskonet håller, pussar och gullar i kvadrat med sin bror. Vill visa upp han för världen och är så stolt över han!
Alla 3 frågar och funderar på när Knyttet ska lära sig att sitta, när kan han börja äta mat, när klarar han att hålla upp nacken själv etc etc. 
Det finns även lite känslor av att en bebis tar upp väldigt mycket av föräldratiden. Och så är det ju, och fast man är stor måste man få lov att känna den känslan också.

Överhuvudtaget försöker vi visa & säga att det är ok att känna allt. Stolthet, rädsla, osäkerhet, kärlek... Ja allt!
Men i det stora hela tar de 3 tonåringarna det väldigt bra att få en sladdis i hemmet. 

Det är mest bara kärlek i överflöd och jag tror vi har en liten bebiskille här hemma som bara kommer överösas av kärlek under sin uppväxt!

5 saker som hör till höjden av orättvisa

Höjden av orättvisa efter en förlossning!

1) Att behöva krysta ut en moderkaka efter timmar av värkarbete å man bara vill njuta av bebis.

2) Eftervärkar!!! Vem, VEM uppfann dem??
(& efter barn nr 4 är de inte nådiga)

3) Avslag... Ca 6 veckor av illaluktande mens. Ehh, tack?

4) Förstoppning. Pja... Som ett brev på posten kommer såklart detta efter knaprande av järntabletter och rädsla att gå på toa med ömmande underliv.

5) Mjölkstockning! Aj! Man vaknar och har gått från A-kupa till D-kupa över natten. Tyvärr inget fylligt mjukt bröst utan ett stenhårt, ont och värmeökat bröst. Har man riktig "tur" är det knöligt också.

Det var 5 saker. Har ni fler? ;)

Älskade Milton 16 dagar ❤

Tack å lov för ullinlägg. Som bomull för ett ömt bröst! 

Verkligheten kommer ikapp

Det har verkligen varit full fart sedan Milton kom till oss.
3 dagar gammal var det konsert med kören, det har varit födelsefika hos goda vänner, besök av BVC & en tur på stan med dottern.
Nu börjar verkligheten komma ifatt mig.
Trött & matt i hela kroppen.
Veckan som kommer blir det vila hela veckan. Eller iallafall några dagar ;)

Ett litet tillägg...

Man får ofta från efter en förlossning om man sydde något och hur mycket man sprack.
Jag vill gladeligen berätta att jag sprack exakt ingenting & sydde med andra ord inget. Så ni förstagångsföderskor där ute. 
Man måste inte spricka! Det kan gå ändå. Var inte rädda! 

3 dagar gammal & uppklädd för konsertbesök!